 |
Boken FÅNGAD AV HOPP
Uppmuntrande glädjepiller
Har man en gång läst någon bok av Anita Barker Andersen så är man fast.
Den senast boken heter Fångad av hopp och är en självbiografi.
Några av berättelserna har vi läst förut i andra böcker, men mycket är nytt.
Jag erkänner att jag har haft lite svårt med självbiografier.
Kanske har jag haft oturen att hitta just de som andas en smula självupphöjelse eller bitterhet.
Men det finns inget spår av detta i Fångad av hopp.
Det jag uppskattar mest är att Anita Barker Andersen vågar vara så personlig.
Det har blivit flera igenkännande skratt och många tillfällen av uppmuntran.
Jag tror att den banala enkelhet Anita Barker Andersen bär med sig och tacklar livet med,
har gjort att hon fått uppleva så mycket av Gud.
Ett av skratten jag fått var när hon skriver att vi ska fråga Gud när vi ska be för något och hur.
Hur många gånger han man inte rusat iväg och bett,
utan att fråga Gud om hans utväg, och sen undrat var bönesvaret tagit vägen?
Flera favorituttryck har fastnat och sitter kvar, även efter att jag läst ut boken.
Vad sägs till exempel om: Allt det jag vägrar bli bitter över kan Gud använda till något gott?
Sen måste jag också nämna när Anita börjar på Bibelskola och, trots att hon i princip är blind,
vägrar vara handikappad.
Hon deltar till och med i basebollmatcherna och lyckas mirakulöst träffa bollen varje gång, under hela studietiden.
Boken belyser en nära relation till Gud i vardagens stora och små problem.
Varje gång är han där och hjälper. Och har man tro som ett barn får man ett äventyr med Gud.
Boken har ett lätt och vardagligt språk som gör att texten bara rinner iväg.
Lägg därtill en författare som beskriver sitt liv med en befriande självdistans.
Plussa sedan på några goda skratt och en stor portion uppmuntran. Det är boken Fångad av hopp.
Elisabeth Landin
Chefredaktör INBLICK
Betyg:  [5 av 5 stjärnor!] |
|
|
