Biskop Hans Brask i Linköping (1464–1538) är i vår tid mest känd för episoden med »brasklappen« vid Stockholms blodbad. Denna lapp har kanske aldrig existerat i verkligheten. Däremot har det bevarats en mängd brev från Brask, vilket gör att han är en av de personer i medeltidens Sverige som man kan komma allra närmast. Han hade liksom andra senmedeltida biskopar ett stort verksamhetsfält och var på en gång kyrkoledare, politiker och godsherre. Hans intressen var många: saltframställning, antiluthersk litteratur, lagböcker, mat, boktryckning, historiska krönikor och urkunder och mycket annat. Genom honom får man inblick i den dramatiska tid då Kalmarunionen upplöstes och reformationen inleddes. Per Stobaeus (f. 1975), som är verksam vid Historiska institutionen, Lunds universitet, undersöker i denna doktorsavhandling Brasks tankevärld. Vad säger breven och Brasks handlingar om hans syn på kyrkan och samhället?

Inbunden, 468 sidor.